tänk om jag hade varit poet
tänk om jag hade kunnat få ner mina tankar i ord
Hur beskriver man förnedring?
Hur beskriver man besvikelse och ånger?
Hur förklarar tankarna man har när man har en klump i halsen?
När magen knyter sig och man vill spy
man vill skrika man vill gråta
men framför allt vill man glömma
man vill glömma men vet att det inte går
Jag vill glömma och låssas som om jag inte vet något
Mitt hjärta ömkar sig för den andra
en del vill förlåta en annan förgöra
hur kan gränsen mellan lycka och besvikelse vara så tunn?
ur kan gränsen mellan kärlek och besvikelse vara så tunn?
Hur kan gränsen mellan förlåtelse och hat vara så tunn?

Tänk om känslor kunde skrivas ner
utan löjliga metaforer
kanske hyser för höga tankar om de vi håller kära
kanske lyfter vi upp dem mot himmelen och betraktar dem som änglar
men vi är bara människor
vi finns här för att göra gott och ont
hur ska vi låta bli att ta det personligt...